Fin Dikt Om Farväl Från Din Katt ...
Gråt inte nu utan lyssna bara:
Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!
Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…
Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!
Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.
Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.
Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det Eviga Livets Katt, där jag är nu.
Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.
Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset precis mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!
Tack Sabina! Väldigt vacker och det jag behöver just nu men tårarna vill inte sluta rinna och gråten finns där hela tiden. Precis just nu ligger hon i sin lilla kattkorg med filten under sig och runt om sig. Jag har slutit hennes ögon och hon ser ut att sova så gott. Nästan lika liten som hon en gång var där i början. Den gången då du och Yasmine såg henne för första gången i dubbelsängen; där ligger hon också nu. Ibland går jag in och smeker henne över hennes lena päls och sorgen jag känner kan jag inte beskriva.....Jag vet att det här var det bästa och hon fick somna in där hon hör hemma...på Holmen. Ska finna henne en liten grav i trädgården. Under den stora pilen tror jag blir bra....Det är en tung dag idag den 17/10. Hon blev 16 år och fick 28 fina ungar och hon var en helt fantastisk kattmamma. Jag vet,tror och hoppas att jag får uppleva hennes närvaro här emellanåt och jag vet att hon har det bra där hon är. Jag vet också att sorgen kommer att blekna men saknaden finnas kvar...Tack igen för det fina du skrev.....
Mina tårar kan heller inte sluta rinna ... Hon var världens finaste katt, och hon har betytt så mycket. Det gör såååå ont, ändå vet vi ju att kroppen bara är ett skal ...
Önskar att jag också hade fått träffa henne idag, men precis som dikten säger så är hon alltid kvar hos oss ...
