Herregud ...
Alltid retar man nån, har lite roligt åt att en del jag inte ens känner retar upp sig. Vad fan är problemet liksom? Ja man får ta både fördelarna och nackdelarna med djur, men har man en katt som börjat jama det dubbla jämfört med förut så att hon både väcker oss och Anton tidiga mornar, sena kvällar och mitt i nätterna så blir man jävligt less. Speciellt nu, all sömn man kan få behövs ju! Vet inte hur många gånger i sommar jag har ställt klockan på sex eller ibland ännu tidigare för att jag ska upp och jobba, och blir väckt av Aska flera gånger per natt. Vet inte hur många gånger hon väckt Anton, och väcker hon honom väcker hon ju oss också även om vi skulle råka sova (vaknar ju alltid av lilleman) Och jag pratar alltid med djuren och tycker att det är mysigt när dom "svarar". Men i det här fallet gäller det inte lite jamande. Och mitt tålamod är lååångt vad gäller sånt, men nu är det extremt. Och hon har mat, vatten, extra godsaker, vi kelar med henne, hon får gå ut ... Så istället för att döma hit och dit, säg inte ett skit förrän all fakta finns. Kan ju jag tycka. Och människor som stör sig på att andra gnäller - vad gör dom själva? Att man ens ids lägga ner till på att störa sig på folk som inte betyder något. Glad att jag kommit ganska långt vad gäller den biten!
Idag tog vi i alla fall steg ett, och det känns bra. Får se hur det blir. Men tillit till livet det har jag som sagt var, så jag är rätt lugn. Bara vi får komma ut härifrån för det första! Kommentaren vi får av folk som sett våran lägenhet är : fyfan. Och så är det här huset tydligen ganska känt i Kramfors - för att hyresvärden inte gör någonting åt det haha.
Lilla Kärleken ♥
Fick en kommentar IGEN om hur lik Anton är Esa. Ja det går inte att ta miste på vems barn det är, sa hon ... Nähä!!
Kommentarer
Trackback
