Lite kvälls funderingar ...
Dikt från nyfödd
Kära Mamma och Pappa
Krama mig ofta så blir jag glad och trygg. Låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test, för även om jag klagar så är ni ändå bäst.
Visa mig handling vad respekt är för någonting. Lär mig se det vackra i världen runtomkring.
Tala om att jag duger just precis så som jag är, och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.
Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor,
och kom ihåg att man kan leka även sen man blivit stor.
Mitt barn - det finaste jag har. Det bästa jag har gjort. Den enda människa jag Inte kan leva utan.
Och ändå finns det föräldrar som är så jävla iskalla och använder sitt barn som slagträ för att komma åt den andra föräldern. Snackar skit för att framhävda sig själv, eller dölja sina misstag. Hur kan man hata en annan människa så mycket att man använder den finaste man har, som görs så fruktansvärt illa på kuppen? Hur man man sjunka så lågt? Kan absolut inte förstå detta fenomen sen jag själv fick barn. Och tycker att man är bra jävla iskall om man kan se in i sitt barns ögon och säga en massa saker som man vet sårar sitt barn - för att sedan möta den blicken igen!
(Idag ser och hör jag om folk som gör så, och jag har varit med om det själv. Och förut så tyckte jag att det var dumt - sen jag fick barn så tycker jag att det är sjukt!)
Godnatt.
P.s. Får jag någon dum kommentar om det här inlägget så antar jag att personen som skrev det känner sig träffad, för ärligt talat : vem kan inte hålla med om det här jag skriver, att det är FEL att använda barnen som slagträ? Jo, någon som gör det själv!
Kommentarer
Postat av: Gunilla Olsson
Ja Sabina jag håller med dig till 100%. De som gör så är sjukt egocentriska,misshandel kallas det! Men förr eller senare så får den vuxne betala sitt pris också, det är bara så synd att man kan offra sina barn i egensak :-(
Postat av: Sabina
Ja sjunker man SÅ LÅGT att man använder sig av sitt barn för att komma åt en annan människa - då tycker jag inte att man inte kan kallas något annat än ett KRÄLDJUR. Utan ryggrad och med reptilhjärna! ;-)
Postat av: Gunilla Olsson
Så sant....
Trackback
