Du Gör Min Dag
Du gör min dag ANTON ♥
Jag har känt mig ganska less sen jag började jobba ... Energin är borta, gnistan och allt. Pengarna känns betydelselösa ... Vissa dagar har jag lust att slänga mig mitt i vägen, och bara skrika och gråta ... Graviditets hormoner? Ja delvis. Men tär också att jag knappt får träffa Esa, att dagarna eller kvällarna kretsar kring jobbet, att det bara är 6 veckor kvar enligt beräknad tid - men att jag varken hinner eller orkar smälta eller förbereda mig på att jag snart får ett till barn.
Jag hinner liksom inte med mig själv, mina tankar eller kroppen. När blev det såå jobbigt att resa sig upp om jag stått på knä? När hann magen bli såhär stor? När blev det svårt att kunna sova pga att alla ställningar är obekväma? När hann veckorna gå så fort? Och nu är det början till hösten ...
Jag vet att det här är övergående, men det hjälper ju inte att veta när man är mitt upp i det.
Och mitt i den här lessheten och irritationen så har jag ändå någon som ger dagarna meningsfullhet och lyser som solen själv, som får mig att le tidiga mornar eller när jag är så trött så att döden känns lindrig - OCH HAN HETER ANTON!
Älskar denna lilla pojke mer och mer för varje sekund, och det ingen lyckas med dagar då jag är sjukligt less och motivationslös - det lyckas han med. Han lockar fram massor av leenden, tinar upp ett isande hjärta och ger mig både motivation och livs gnistan tillbaka!
Anton bara är - och det räcker för att ge mening åt allt.
Det finns ingenting ont i dom där blåa vackra ögonen. Det finns inga svek och ingen historia annat än villkorslös kärlek (och några få griniga trots dagar möjligtvis)
Tack och lov så brukar jag inte vara såhär låg. (Undantaget är innan jag fick rätsida på livet igen - då skulle dåligt mående jag har idag vara en dag då jag mådde riktigt bra på den tiden)
Sen så försöker jag vara positiv ändå, och det gör en hel del!
Livet är definitivt värt att levas ♥
Kommentarer
Trackback
