... ja det är jag jag det.
Fick ett mejl igår, men hon är inte ens värd ett svar. Fast hon undrade ju om "alla vet" bla bla, och det gör dom ju inte. Så jag tänkte bara tala om vilken elak människa jag är egentligen!
I brevet stod det att:
Jag är ansvarslös - Okej. Jag tar hand om mitt barn, mitt hem och mina djur. Jag jobbar tills det bara är fem veckor kvar innan jag ska föda för att hjälpa till ekonomiskt så mycket jag kan. Men ja, jag är väl ansvarslös då.
Jag är psykiskt skadad för att jag "tigger pengar" av han och hans den heeela tiden - Hela tiden är i själva verket någon gång. Jag har inget jobb, jag har ett barn att försörja och vi har inte världens bästa ekonomi. Jag har en pappa som vill hjälpa till eftersom jag är hans barn, och frågar jag om pengar någon gång ibland så blir jag inte arg om han inte kan just då. Men tydligen så är en enkel fråga att "tigga".
Och det kanske den här personen i fråga skulle ha tänkt på innan hon avslutade mitt och Y:s konto när vi var små, och tog alla pengar vi fick av släkten tex. Vilket kunde handla om 500 lappar. Men att "tigga" är tydligen värre än att stjäla från barn.
Jag har inget samvete - Nähä okej. Har jag gjort något så simpelt som att äta upp den sista kakbiten tex. så får jag dåligt samvete gentemot Esa. Men det kan ju inte vara samvetet, eftersom jag inte har något.
Den hoppas av hela sitt hjärta att jag får igen vad jag gör mot dom hela tiden - Jag hälsar knappt på längre. Var där en gång i år när den var bortrest eftersom jag inte vill ha mitt barn upp i en anaconda. Jag ringer bara till honom och det var nog över ett år sen jag pratade med den. MEN jag förstör för dom hela tiden. Med min existens eller ... Ja tydligen.
"Hur och vad tänker jag egentligen???" - Ja, vad ska jag säga. Jag tycker att en människa som misshandlar någon annans barn psykiskt under flera års tid, och försäker trycka ner barnen även när dom blivit vuxna är gravt störd. (men det blev ju aldrig fysiskt, och vi skulle vara glada över att den inte slog oss "eftersom många styvmammor slår sina styvbarn") Jag tycker att den så kallade föräldern ska tänka lite längre än vad näsan räcker och fundera på om det är logiskt att ett barn har fantasin att "hitta på" saker som dom berättar för honom att den sagt. Ett barn har inte den fantasin. Ett barn är inte lika utstuderande, manipulativ och elak som en vuxen kan vara. Men vi måste varit typ Children of the corn, eftersom vi hade den sortens fantasi (!!!)
Och jag tycker att jag är ett mästerverk som har lyckats lura folk i 23 år att jag är trevlig, snäll och omtänksam. Alla går ju på det utom en, och det är den! Otroligt att bara den har målat upp en bild av mig men ingen annan.
Så nu vet ni gott folk att jag är en ansvarslös, psykiskt skadad person utan samvete som bara förstör för folk jag nästan aldrig träffar. Bara en tidsfråga då innan socialen tar mina barn (psykiskt skadad) och jag får sparken från sommarjobbet (är ju ansvarslös, så jag måste ju missköta jobbet då också ju) och Esa lämnar mig snart (han som är så snäll kan väl knappast vara med en samvetslös störd tjej?!)
Oj oj oj ... Ge sig på ett barn kunde den. Men den kan ju alltid försöka när barnet växt upp och har utvecklats, till skillnad från den som snart är 40 och är lika jävlig som för 15 - 16 års sen ...
Lycka till. Du gräver din egen grav, och jag behövde inte ens ge dig spaden!
(Och Den kan inte längre skrämma mig till tystnad, sorry. Men det var väl bra att jag skrev det här inlägget så att alla får se vilken skadad människa jag är eller ???)
